Snödrivan

Snödrivan

Grå, lite svart i kanterna.

Nästan borta,

bara lite kvar nu.

Ligger kvar ett tag till,

solen värmer.

Ett godispapper ligger överst.

En hund, lyfte just på benet.

För varje minut som går,

blir jag allt sprödare och slaskigare.

Alla väntar på att jag ska,

försvinna.

Inte mycket kvar nu,

jag rinner ner i rännstenen.

Nästan obemärkt,

är jag borta.

Jag vet, ni kommer inte att sakna mig.

Helén Sambrant Winnberg

2016 03 13