CANNES 1968

Bonjour!
Just nu pågår den 69:e filmfestivalen i Cannes d 11-22 maj.
Grundades 1946.
Varje år, förutom 1948, 1950 och 1968... Har den gått av stapeln.

När jag var där 1968, blev den således inte av.

Först en bild!
Den bild som min mamma skickade in till tävlingen om "Sveriges vackraste ögon" 1967.
Arrangerad av "Perplex".

Jag vann 1967 och fick året efter, som pris provfilma för Europafilm och åka till Cannes Filmfestival, våren därpå, alltså i maj 1968. Här berättar jag hur det blev med det...

Det var så man såg ut! Jag är19 år.
Naturliga ögonbryn, eyeliner och klippta polisonger. Sammetsrosett i nacken.
Foto: Pelle Arthurén Borås

Cannes 1968

Klänningar är sydda, strukna och nerpackade.                

Vit sammetskappa, lång klänning i silvertyg med smala axelband. Långa vita glacéhandskar, ligger vikta i silkespapper i resväskan.

Det finns en svart kort klänning i organza med massor av volanger från höften 1920-tal, passande för cocktail.

Min garderob är perfekt för gala.

Det är maj månad 1968 och jag är redo att åka till Filmfestivalen i Cannes, som är första pris i tävlingen om `Sveriges Vackraste Ögon´, som jag vunnit.

Arrangerad av Perplex, för mascara och ögonmakeup.

Jag har öppnat de franska dörrarna på glänt, det är eftermiddag och solljuset silar in genom de tunna gardinerna. Jag ligger på sängen i mitt hotellrum och vilar efter resan och kan höra trafiken från Croisetten. Vespor och bilar som tutar och kör. Jag bor längst upp, där Croisetten tar slut eller börjar, det känns så lyxigt.

Det finns en liten terrass i anslutning till hotellets restaurang, jag har beställt en kaffe. Jag har för mig att hotellet hette Hotel Le Mediterranee. Vid ett bord intill mig sitter en liten dam som har en vinthund med sig, som ligger vid hennes fötter. Vi börjar prata om vad, minns jag inte och inte om det var på engelska, franska eller svenska, bara att hon var så tunn, spröd och söt. Vi träffades flera gånger där på terrassen. I morgon ska jag gå ner till stranden och sola lite.

Jag fick lite egentid på dagen och köpte vykort och fick beröm för min franska. Jag gick en längre promenad och bestämde mig för att se Hotel Carlton på nära håll. Hotellet, där alla superkända skådespelare och regissörer bor. Jag har ju långt gående teater och filmdrömmar. Året innan hade Pia Degermark fått priset för bästa kvinnliga skådespelerska i Elvira Madigan, av Bo Widerberg. Det rådde svensk filmfeber i vårt land.

Jag har ett ressällskap med mig från Sverige, en ingenjör från Perplex som eskorterar mig. En av dagarna åkte vi upp till byn Grasse, där större delen av Frankrikes parfymtillverkning sker. Vi blir guidade runt och det är så spännande och intressant. Alla dessa rosenblad som samlas in. Jag fick provflaskor på grunddofter, bruna apoteksflaskor med etiketter på, som jag har kvar fortfarande. Jasmine, rose, lavande, cerise etc.

Nu är det gala, den långa silverklänningen är på, de långa glacéhandskarna och sammetskappan, jag känner mig så fin.

När vi möts nere i lobbyn, säger han ”Du är tjusig” på bred skånska. Vi tar en taxi till filmpalatset (det äldre palatset).

Taxin stannar utanför, inte en människa syns till. Vi stiger ur och går fram till portarna. Vi läser ”Fermé” på alla dörrar, men vi försöker ändå att rycka i handtagen. Alla visste, men inte vi. Vad?

Festivalen är inställd helt enkelt, detta år 1968. ”Fermé”!

Snopet! Det blir en taxi tillbaka till hotellet, vi äter middag där och börjar få mer och mer klart för oss vad som har hänt.

Damen som jag har pratat med på dagen, har berättat att det är oroligt i Paris. Studenter och arbetare i sympati, har gjort revolt mot samhället. Inget jag tänkte på eller lade på minnet då. Det känns att vi är med om något historiskt...

Fortsättning följer!