Vad var det? sa människorna.
Det var jag,
sa våren.
Men, när kom
du?
Jag har gått
vid din sida, länge nu.
Ibland är
jag en vresig vind,
som flaxar i
ditt hår.
Eller bara
snuddar vid, din kind.
Du ser väl
ljuset och blommorna,
Det är jag.
Den ivriga
fågeln som bygger sitt bo,
Det är jag.
Du ser väl
solen och skrattet i ögonen,
Det är jag.
Du känner
väl regnet i nacken,
Det är jag.
Du får
skynda på, jag har inte lång tid kvar.
Vart ska du?
Vänta ett ögonblick…
Du kommer
inte att märka, men minnas.
Att jag är
borta.
Helén 21/4
solig efm…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar