Så här ser skogarna ofta ut i Västergötland, med stora mäktiga träd.
Mossbelupna stenar, så mjuka och vackra. Jag älskar ordet mossbelupen.
Jag är ingen skogsmänniska, kan ingenting om bär och svamp, men njuta
av doften i solvarm skog med tallar och granar blandat med fuktig mossa, det kan jag...
Här vid Frisjön finns "stenen", från den har jag badat sedan 12-års ålder, då mamma och pappa köpte "landet". När någon ber mig att tänka på det vackraste jag vet, är det oftast stenen med sjön som kommer i mina tankar.
Här har mina barn också badat, när de var små...
Många framtidstankar tillsammans med bästa vännerna blev det. Här har vi suttit och fantiserat om livet som skulle komma.
Som här, när Karin och jag har våra funderingar.
Samma sten, då som nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar