TEXTILARBETERSKAN
Du ligger inbäddad i din egen skönhet, omgärdad av mjuka gröna kullar, nedsänkt i en skyddande dal.
Täcket har du dragit tätt över dig vid Rya Åsar, och nere vid Göta ligger dina fötter bara.
Tidigt, ja innan solen drar sig över kanten vid Norrmalm ska du stiga upp.
Men ännu en stund får du vila i din bädd.
Du ska gå de gamla gatorna fram, vid Konstsilke och Simonsland.
Upp för backarna, över broarna, över järnvägen vid Borås Öfvre.
Möta samma ansikten som igår, som i förra veckan och som för länge sedan.
Snart ska alla vävstolar startas, varpen är stark och du är grunden till allt.
Din historia är brokig, som ett gammalt lapptäcke eller en trasmatta, där man kan följa var tid för sig.
Där går Viskan som en röd tråd, silverblank.
Du har hamrat in saxarnas kalla stål som blev din symbol, vårt vapen.
Dina armar har slagit in trådarna till väven, som blev vår framtid.
Så att vi kunde bygga vår stad, sten för sten, hus för hus och gata för gata.
Du blev vår älskade stad.
Borås
Text: Helén Sambrant Winnberg
Foto: Österlånggatan i Borås c:a 1880
Från en samlingsutgåva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar